Charlotte på bloggen Hit och dit och tillbaka igen hade ett intressant inlägg om att sminka sin egen flicka. Gå och läs hennes blogg!
Jag tänkte ge ett svar till, men jag svävade iväg så långt från ämnet att jag lägger in det här istället. Och så får jag lite bloggat också. Kanske jag får blodad tand igen?
Argumentet mot smink brukar vara att kvinnor måste sminka sig för männens skull. Ja det finns säkert en massa puckon till män som kräver deras kvinnor skall vara fina och sminkade. Ja det finns en massa puckon till män som skaffar sig fru som ett prydnadsföremål. Ja, det är värt protestera mot det. Men det är i mitt tycke ändå inte vardagen här i Finland.
Så om man ser på vad smink innebär i Finland? Är kritiken mot smink egentligen en kritik av symptomet, inte problemet? Frågan är egentligen om man lagar sig fin för en möjlig partner (eller kamratkrets (*)) eller för sig själv? Och det stora problemet är att när man lagar sig fin för sig själv så uppfattar många att man gör det för potentiella partners?
Moralfjant menade kvinnor sminkar sig för att göra sig knullbara. Ja, det stämmer säkert. Män lagar också upp sig för att öka sin knullbarhet. Med tanke på att knullbarhet egentligen handlar väldigt mycket om det yttre så är det kanske inte ens så konstigt?
Problematiskt blir sminkandet först när man inte duger utan smink, när gruppen kräver man skall vara knullbar. Nog är de flesta knullbara som de är och smink förändrar det inte. Men med smink försöker man öka sin knullbarhet i sin egna utvalsgrupp. Man vill ju inte bli knullad av vem som helst! Och då antar man den som är mest knullbar får välja först.
Sedan är det ju lite paradoxalt man vill öka sin knullbarhet genom att sminka sig. Men samtidigt kräver man av andra de också skall sminka sig, dvs. öka sin knullbarhet. Är inte det lite motsägelsefullt att villa vara knullbarast, men samtidigt förämra sina egna möjligheter genom att kräva andra sminkar sig?
Kan någon genusmedveten som råkar läsa det här förklara varför det är värre att kvinnor sminkar sig knullbara än att män lagar sig knullbara? I grund och botten tycker jag det är fritt fram att laga sig knullbar för var och en. Bara man är medveten om det. Problemet är när man sedan behöver ett målat skal för att känna sig bekväm, oberoende av om man söker knullbarhet eller inte.
Och är det politiskt inkorrekt säga den som väljer partner enligt knullbarhet är ett pucko och de förtjänar varandra?
Om en kvinna känner sig fin när hon pyntat sig i ett par timmar och valt kläder lika länge. Är det då fel om jag känner mig fin när jag tagit en dusch och drar på mig en kragskjorta? Säger det något om samhället eller bara om just oss två som individer? Känner hon sig finare än jag?
(*) Jag tycker egentligen det är värre om man sminkar sig för att accepteras i gruppen än för att höja sin ”knullbarhet”.
